Sen kan det vara liiite jobbigt att ta sig förbi vallarna....
Till och med Touch med sina långa ben har det jobbigt...
Liten sätter sig i respekt.... De har faktiskt jätte roligt ihop :-)
Det tråkiga med allt det här är att jag inte har kunnat vallat sedan i november, fick ju massvis med träningstips utav Peter när jag var där och har bara hunnit med två pass innan all snö kom...
I lördags var jag och Therése iväg till Norberg för träningstävling, Hexa var mycket lyhörd och fin, vi nollade första loppet och det räckte till en vinst :-) Andra loppet velade jag bra länge på vänster eller högerhandlig vid en passage, ryggen tillät den kortaste vägen för mig, vilket resulterade i fel och disk tillslut. Sista loppet höll jag Hexa alldeles för länge och hon är ju såå jädrans lyhörd så hon följde ju mig och sprang förbi hindret som var typ 2cm ifrån henne för jag visade ju att där skulle hon gå. Resten av loppet var hon lika underbar som vanligt! Underbara lilla hund, dåliga, dåliga handler.
Therése körde Fay och hon har aldrig kört en hel bana med henne, första loppet så var Fay lite överallt och då är hon inte så lätt att köra men Therése gjorde en mycket bra insats. Andra loppet sa jag åt henne att välja högerhandling på ett ställe EFTER att banvandringen var slut och Therése kommer på det en hundradels sekund för sent så det bli fel väg, men nollade fram till dess var dom och nollade efter det oxå. Får Therése bara träna lite mera så kommer hon att bli en grym hundförare, roligt, roligt!!!
Så i måndags bar det iväg till veterinären med Hexa för att ta blodprov och skicka iväg för ett DNA för att kolla om hon är anlagsbärare av CEA, har fått reda på att Jimis pappa är anlagsbärare och vill därför testa Hexa. Måste passa på att TACKA Mickis (Hexas uppfödare) för ALL hjälp jag har fått. Underbart med uppfödare som ställer upp när helst man ringer, har hon inte tid just då så hör hon av sig när hon kan. Tusen, Tusen TACK, snälla gulliga Mickis!!!!Så håll nu tummarn att hon INTE är anlagsbärare så hon kan få paras med Jimi, nu när jag äntligen bestämt mig.....
Sköt om er därute och ta väl hand om era nära och kära, man vet aldrig vad livet har att erbjuda......
Det var strålande SOL (vilket man INTE har varit bortskämd med), några minusgrader och fruset på marken, med andra ord TOPPEN!!! Peter gav mig massor av sin kunskap och förmedlade allting väldigt bra, så nu har jag massor av verktyg att använda hemma när jag ska valla. Jag fick jätte mycket beröm för min älskade lilla vallhund och han tyckte jag hade tränat henne helt rätt. Och jag som trott att jag gjort massor av fel, speciellt när man går emot några intruktörer och gör lite efter sitt eget huvud.... Det Peter tyckte att vi verkligen skulle träna på eller vi och vi JAG, det var att lära mig vissla.... Jag får ju ljud i pipan men sen då??? Näe, jag måste nog ta tag i visselträningen (igen) ;-)
