måndag 8 februari 2010

Lite om lite

Igår var vi iväg på agilityträning i ridhuset och Hexa var överladdad... INTE alls likt henne att bli sådan, jag har varit positivt överraskad hela vinter för att hon accepterat att det knappt blivit någon träning över huvud taget. Vi har inte kunnat valla, jag har inte tränat någon lydnad, jo, lite inomhus(men de gångerna går att räkna på en hand), vi har bara tränat agility en gång i veckan. Så det enda hundarna har fått, är långa promenader och jag tycker att ALLA 3 har tagit det mycket bra. Iof så har de lärt sig att det inte händer saker på veckor ibland pga min rygg. Men nu har det ju ändå varit såhär sedan i mitten på December. Och de gånger vi kommit iväg och tränat agility så har Hexa ALLTID varit lyhörd och fin, men igår så var hon GALEN, fullt ös medvedslös och tog massor av egna (felaktiga) beslut. Näe, jag kände inte igen min lyhörda, fina tjej... Så jag tänkte vad göra, jag vill INTE börja skrika för att få henne dit jag vill och hon var ju faktiskt bara överlycklig över att det äntligen hände något roligt i henne liv. Så jag klev helt enkelt av banan, lugnt och sansat och så fick hon vänta ett tag på hennes tur igen, och DÅ kände jag igen min älskade lyhörda, fina tjej. Hon är verkligen underbar att jobba med, ställer alltid upp till 100% vad jag än hittar på så är hon med på noterna, spelar ingen roll vad det är för störningar runt omkring. Och det är faktiskt INTE ofta hon blir som igår, tokladdad. Näe, jag älskar verkligen min lilla vessla!!!



Ja, som sagt annars händer det inte så mycket, det blir långa härliga promenader i snön och hundarna får verkligen konditions träning :-)
Inga bra bilder, men jag kan verkligen INTE fota, trots bra kamera, men jag bjuder på dom i alla fall ;-)




Och så går jag och väntar och väntar på besked om Hexas DNA, fick i alla fall besked om att blodprovet nu kommit fram.........



Ps. har ni sett att Hexas tilltänkta ligger 1:a på rankningslistan för unghundscupen 2010!!!
Sköt om er därute och glöm ej bort era nära och kära, man vet aldrig vad livet har att erbjuda...

2 kommentarer:

Elle, Trombi o Ed sa...

Jag vill oxå ha gräs å varmt å skönt å agility utomhus! Eller ja, för vår del - agility överhuvudtaget!
Men tänk all denna snö som ska tina bort innan gräset gror grönt å fint....Hua!

Hoppas gentestet visar "INTE ANLAGSBÄRARE" :-)

Kramisar

Anonym sa...

fina bilder=)kram christel.B.